If you can dream it

YOU CAN DO IT

År 2015 var ett tufft år för mig. Det blir för mycket text om jag går in på detaljer, men för att fatta mig kort, så jobbade på en ekonomiavdelning sen tre år tillbaka. Jag trodde kanske att jag skulle jobba där hela mitt liv, men 2015 gick bara utför.


Mycket hände på företaget på kort tid. Det växte snabbt, men fick inte in fler medarbetare. Jag som är väldigt optimist och vill göra mitt bästa, samt hjälpa andra, kanske jobbade lite väl hårt under en längre period. I samma veva som det var kaos på jobb, så var jag gravid.


Det slutade med att avdelningen flyttades till Stockholm och jag blev uppsagd, precis lagom till beräknad förlossning. Eller nja, de kunde inte låta mig gå, utan jag fick sjukskriva mig sista två veckor. Det var nog tack vare min barnmorska och mina tre kollegor på avdelningen, som såg igenom mitt skal. Om min barnmorska hade fått bestämma, så hade hon velat sjukskriva mig säkert någon månad tillbaka.


När jag väl blev sjukskriven, och "arbetslös"/mammaledig, sjukt förvirrad, så försvann alla mina känslor. Jag kände mig helt död inombords. Jag rörde mig inte från sängen. Belle föddes 9 dagar efter BF, tack och lov, för jag behövde vila upp mig. Förlossningen gick ändå bra och när Belle föddes, så kände jag så mycket kärlek och lycka. Vi var på BB i några dagar innan vi åkte hem. Kommer hem och känslorna är all over the place.


Hemma igen, så var nog ångest min återkommande känsla varje dag. Jag skulle återhämta mig från mitt kaos-år, plus att vara mamma för första gången. Det är fan inte lätt när man är rädd för vad andra ska tycka. Jag var så rädd för att misslyckas att vara mamma. Det är verkligen så många som har så mycket åsikter om allt man gör och inte gör.


Det var då jag började jobba på mig själv, min personliga utveckling. Jag började meditera och läsa böcker om stress och ångest. Jag gick till kurator via vårdcentralen som hjälpte mig. Det året är väldigt blurrigt. Jag vet att jag försökte mycket, men baksmällan var dryg. Det var kanske enkelt att hålla masken uppe, men sen när man kom hem och tog av sig den, då var man sängliggandes i några dygn.


Allt kändes fake. Jag kunde inte skratta. Kände ingen glädje. Helt apatisk. Kände inte att någon förstog mig. Det var väl bara att rycka upp sig? Men det kostade all min energi och mina reserver.


På något sätt är jag glad att jag fick känna på denna utmattning. Att nå botten, för att ta sig till toppen? Jag skulle förmodligen inte vara där jag är idag, om det inte hade hänt. Då menar jag med min personliga utveckling, att alltid vilja utvecklas och lära mig mer. Känna att jag vill testa nya saker, utforska. Är detta allt? Eller finns det en annan värld om man bara ser efter?


Nu har det gått fem år, är absolut fortfarande kvar i en del gamla mönster, men känner definitivt att jag är riktigt medveten om hur min kropp fungerar och vad den behöver. Sen att veta och att göra, är helt olika saker. Men det är ändå något jag jobbar med.


Börjar livet på riktigt när man är fullt medveten om att man kan få exakt vad man drömmer om? När man ser allt positiva i negativa situationer? Jag är tacksam för livet, jag ska inte hålla mig tillbaka, jag ska ta för mig och vara öppensinnad för alla de utmaningar som kommer i min väg.



Haha, jag är i alla fall glad att jag inte slutar med att testa nya saker. Jag försöker få till det med förändring hela tiden 😅 Lovar att berätta när jag väl har hittat hemligheten...

Men i alla fall,


Jag tror min kropps varningsklocka ringer för tidigt. Den skriker återhämtning innan jag säkert är i närheten. Och jag som är rädd för tröttheten, jag gör ju allt för att undgå det. Rättare sagt, så försöker jag vila och sova mera. När jag förmodligen behöver göra tvärtom?

Jag har tidigare presenterat mig som en av de tröttaste människor som finns. Enligt LOA (Law of Attraction), så kommer jag vara det, så länge jag bekräftar det. Jag måste ändra på min sanning. Jag vill inte vara den tröttaste, så jag är inte den tröttaste. Jag är inte längre tröttast. Jag är pigg, jag har energi, jag gör vad jag vill, hur jag vill och när jag vill.

Och för att samtidigt manifestera lite piggare tider, så gäller det att vara tacksam. Det gäller att man tänker tacksamhet direkt när man vaknar. Jag tror min standardtanke när jag slår upp ögonen är ”fan vad trött jag är”. Och det hjälper inte att det är barnskrik som man vaknar av också. Inte bara en gång på natten heller. Så man ger inte sig själv bra förutsättningar till en positiv dag.


Jag är väldigt tacksam över att jag vaknar väldigt enkelt, hur trött jag än är. Jag är tacksam över att mina barn är friska och mår bra, att deras kropp fungerar som de ska, tacksam att de kan andas och äta som de ska. Jag är så tacksam att få sova i vår säng, i vår lägenhet, i värme. Tacksam över att vakna upp till en ny dag och ha nya möjligheter.


När jag skriver saker jag är tacksam över, får jag dåligt samvete. Dåligt samvete hur man ”slösar” sin dag och ångest över att man ger så mycket energi till onödiga saker, som girighet. ”Mycket vill ha mer”, sägs det. Samtidigt som jag vill ha allt, så vill jag vara minimalist. Härlig konflikt. Men ändå bra konflikt, jag hinner tänka ”varför?”. Varför behöver jag en till vas eller nya handdukar? Jag vill ha ett nytt matbord, men varför? Vi har ju ett matbord att sitta och äta vid.

Självklart är det kul med nytt, men vill man fokusera på materiell lycka eller inre lycka? Jag vill komma till ett zen, där jag bara har behov av att köpa när jag behöver, och att det faktiskt betyder något. Där jag inte alls påverkas av reklam eller sociala medier. Där jag faktiskt hör min inre röst prata högre, än rädslan att passa in och andras åsikter.

Skönt att rensa huvudet på tankar igen. Behöver göra plats för nytt 😁 på tal om pengar och köp, så har jag precis investerat 1500kr på en veckas onlinekurs i personlig utveckling. Satt du i halsen? Jag prioriterar personlig utveckling väldigt högt, mycket högre än att köpa mat från restauranger. Och lägger man pengar på något, så tar man det mer seriöst. Det är lätt med gratisskjutsen att man bara lyssnar och tar till sig, men man agerar inte.


Jag är där nu, att jag har tagit till mig så himla mycket information och verktyg, men jag använder de inte. Det är för mycket, jag håller ingen ordning, jag vet inte om det ger resultat... Jag testar olika strategier, men lyckas inte hålla igång det... Så nu har jag lagt pengar på detta, så nu ska det bli förändring. Ser verkligen fram emot detta!


Trevlig helg! 💕

Jojjo

Direkt när jag mår bra, eller känner lite av motivation, så ska jag göra allt. Helst samtidigt också. Det bombas med idéer till huvudet och jag är optimist och kör lite snabbare, för att inte glömma av på vägen. Sen är det något som blev lite svårt, inte som jag tänkt, eller jag känner att jag behöver mer information. Lägger ner mer tid än tänkt. Kommer inte vidare. Tröttnar. Kortslutning i huvudet.

Det är som att cykla igång elen. Fortsätta cykla, för att lampan ska fortsätta lysa. Jag fastnar, något blir svårt och man cyklar långsammare. Lampan börjar glappa. Inte tillräckligt med el. Sen stannar allt upp. Går av cykeln och sätter sig bekvämt på tåget som åker av sig själv istället.


Den procenten av människor som når framgång, som lyckas komma ut denna bekväma zon, den är väldigt låg, säkert av den anledning att man faktiskt måste anstränga sig väldigt mycket en längre period och hålla sig till sina mål. Inte nöja sig med att sitta bekvämt på tåget. Man måste alltså anstränga sig? Vad är det. Finns det inga genvägar?

Jag vill gärna nå framgång utan att lyfta ett finger, som vilken annan som helst. Eller så väntar jag på ett bättre tillfälle att börja eller köra all in. Som om ett bättre tillfälle nånsin kommer komma? Jag vet att det aldrig blir bättre än att börja just nu. Jag vet att man skapar sitt liv och sitt egna liv är där du är på grund av alla val man gjort fram till idag, och kommer sen dit man vill eller inte vill, av de val man tar framöver. Luddigt skrivet, men ni förstår min poäng va?

Är man inte nöjd idag, så har man bara sig själv att skylla. För du är där du är på grund av dina val. Rätt hårt sagt, men jag förstår vad Rob menar. Finns ett avsnitt om det på Robs podcast, The Mindset mentor. Bara du själv som kan göra något åt det. Det är lätt att skylla på någon annan eller på något som har hänt, som påverkat dig. Men japp, det är fortfarande du som har reagerat och agerat utefter det.

Saker händer alla, man kan antingen vara ett offer eller en besegrare, om det är rätt översatt. Ännu ett avsnitt från Rob Dial. Den enda du kan kontrollera är dig själv. Du själv väljer om du vill fokusera på vad som är felet eller vad som är lösningen. Tänker du positivt eller negativt? Jämför du, är du avundsjuk på andra eller inspireras du av andra?

Om du själv ska bli framgångsrik, så måste du börja med att glädjas åt andras resor. Om du ska få ett mer positivt liv, så måste du se det positiva i allt som händer. Bli medveten, öppna ögonen, förstå att det finns flera sanningar. Du har inte bara rätt, försök höra andras synpunkter och åsikter. Tittar ni på samma objekt från olika vinklar, så kommer ni inte se objektet på samma sätt, samma sak om ni ser det på olika avstånd.

Det var längesen jag dumpade tankar, så nu har jag också tappt tråden. Men det här är mitt sätt att få ut mina verktyg, för att sedan själv använda dem. Det är så lätt att snacka, men inte göra, så en påminnelse till mig själv.

Det var allt just nu. Nu ska jag ge barnen uppmärksamhet, så får vi se när jag kommer in och dumpar nytt 😊

Jojjo