Min historia 

Del ett – vad fan är söndagsångest? 

Jag var 21 år och hade fått sommarjobb på kundtjänst. Någon vecka innan jag skulle avsluta sommarjobbet, så fick jag erbjudande att börja jobba på ekonomiavdelningen i samma byggnad – på halvtid. Kommer ihåg att det var en mäktig känsla att gå från sommarjobb på kundtjänst direkt in till ekonomi. - Alright!  

Allt var nytt. Massa siffror. Jag fick ett gäng utskrivna papper fullt med fakturanummer och fakturabelopp. Mums. Det skulle matas in i ekonomisystemet. Kommer inte ihåg hur lång tid det tog, men jag älskade det. Fakturanummer-Enter, Kontrollera belopp-Enter. Min halvtid räckte inte till, så efter en vecka fick jag beslut om att gå upp på heltid.  

Jag tröttnade aldrig på att registrera varje dags inbetalningarna. Jag hade en rutin varje morgon, jag visste vad jag gjorde och jag gjorde det bra. Man hade också den bästa chef man kunde ha - snäll och positiv och som trodde på mig. 

På en fikarast pratades det om söndagsångest och hur jobbiga måndagar är - Jag förstod inte alls vad det pratade om, vad fan är söndagsångest?

Del två – Oj vänta, jag måste jobba snabbare.

Jag var glad och positiv. Älskade mitt jobb. Jag och min sambo bodde i en jättefin, mysig lägenhet. På jobbet körde jag fortfarande mina inbetalningar varje dag. Sedan kontrollerade man alla felbetalningar. Jag hittade mina knep och fick snabba lösningar. Det var alltid samma kunder som betalade fel belopp, så man kunde nästan bankgirot utantill för återbetalning. Och de privatpersoner som har svårt att skilja på 3 och 8 – dags för glasögon kanske?

Jag fick mer ansvar och en jäkla bra löneökning. Allt gick efter rutin. Inbetalningar – kontrollera felbetalningar – skicka ut påminnelser – registrera verifikationer - månadsavstämning. Jag trivdes, mådde skitbra. ”Skulle du ha jobbat kvar om du vann massa pengar?” -Ja, utan tvekan.

Fakturorna blev fler, inbetalningarna blev fler, felbetalningar, påminnelser blev fler. Över en dag, var det nästan dubbelt så mycket av allt. Jag hade fortfarande mina rutiner och körde på. Men vänta – jag hinner inte med. Ehh, jag måste jobba lite snabbare. Hm, okej, det här klarar jag, jag måste bara…

En fredag kom och jag var inte alls i närheten till klar med veckans arbete. Jag tänkte att jag får jobba ikapp på måndag. Men måndagen kom, fredagen kom – jag har inte kommit ikapp. Nästa måndag, jag börjar stanna kvar efter jobbet, för att jobba ikapp. Hmm, vad gör jag för fel – varför klarar jag inte av mitt jobb längre? Jag måste jobba snabbare…

Jag blev mer trött och jag var tvungen att anstränga mig mer och mer för varje dag. Jag tog koffeintabletter dagligen, maxantal, rekommenderad dos. Jag kommer väl ifatt och får balans igen? Visst?

Del tre – En förändring sker inte över en natt

Samtidigt som jag försöker jobba ikapp, så ser jag hur min chef blir mer stressad efter varje månadsavslut. Hennes högar växte på både bordet och hyllorna. Fan, vad kan jag göra? Jag har ju egentligen inte tid, jag har så mycket jobb själv… Men hennes jobb är mer brådskande, vad kan jag hjälpa dig med? Att se hur tacksam hon blev, kunde verkligen göra min dag. Sen var det bara tillbaka till mitt kaos igen.

Min tidsuppfattning från den här tiden är skev. Jag har försökt och tänkt och grävt, men jag kan omöjligt säga när och vad saker och ting hände. Så denna del kanske hoppas fram och tillbaka i tiden.

Det började i alla fall, mitt i kaoset, att en ny CEO chef anställs. Som alltså blev chef över min chef. Det här blir perfekt! Hjälp min chef att komma i ordning, som i sin tur kan hjälpa mig att ordna upp. Hans sätt att presentera sig var rätt så märklig. Lite spydig och skröt nästan om att han var tvungen att säga upp 100 anställda på ett tidigare företag. Kan ha varit fler på andra företag också. Oklart. Han sa väl att allt kommer bli bra, och vi ska ordna upp det här. På något sätt litade jag på honom. Man säger väl inte så, om det inte är i närheten till sant?

Man är optimist och blåögd. Tror alltid det bästa om folk. Min sambo kallar mig ”The Defender of the Universe”, bara för att jag alltid ser flera sidor av en händelse. Jag försvarar alltid människor och tänker att någonstans där inne finns ett gott hjärta. Man är inte sig själv, när man mår dåligt, right? Du ska se mig när jag är hungrig, daaamn, se upp så inte en smutsig stekpanna kommer flygandes. Kanske inte riktigt så då, men i alla fall.

Men en förändring sker inte på en natt. Det kommer ta tid. Bara hålla ut, så blir det bra till slut. Min kropp blev bara sämre med tiden dock, jag åt värktabletter och koffeintabletter. Var hemma sjuk rätt ofta av magkatarr och illamående. Hemma och vila, sen tillbaka och påt igen ba! Snart blir det ordning på allt. Snart så…