• Jojjo

Dags för dig, latmask, att kila härifrån

Jag hade inget alarm på imorse. Jag visste att Micke skulle gå upp med Belle och seda åka på gymnastiken och vara borta halva dagen. Det är söndag och jag kan få sova ut. Jag sover ut. Vaknar till någon gång, men somnar om efter någon sekund. Sen vaknar jag och kom på att grannen hade frågat igår efter tre stolar till deras kalas idag. Tittar till mobilen och ser att grannen har skrivit för 25min sen. Shit, ge mig tre minuter, skrev jag och studsade upp ur sängen.


Att från ena stunden inte ha några planer på att ta sig upp, till att på en millisekund flyga upp ur sängen. Varför kan jag inte bestämma det själv? När klockan ringer vid fem, varför kan jag inte flyga upp med mina egna tankar? Man har bra koll på sin självdisciplin... eller inte.


Jag har länge varit slav under mina egna tankar. Det kanske är det som kallas latmask, eller? Har alltid tagit de snabba belöningarna före de långsiktiga. Men som vilken muskel som helst, så går det att träna hjärnan. Man kan faktiskt träna bort den där latmasken som hellre vill ligga skönt i soffan, än att gå och diska den där tråkiga disken.


Jag har faktiskt börjat se resultat över min träning på att få bättre självdisciplin. Att jag har gått upp och tränat några minuter varje morgon innan jobb, det är något jag skulle gett upp efter första dagen förut. Förut har jag lyckats vrida på det, så det inte har blivit att jag gett upp utan jag har varit smart nog att komma på bortförklaringar och ursäkter. Smarta anledningar till varför jag inte ska träna på morgonen, eller vad det kan ha varit.


Jag och mina genvägar eller omvägar, allt för att inte gå igenom jobbiga hinder. Jag har varit smidig och har bara fått det jobbigare med att möta min rädsla att misslyckas.


Efter jag tog mitt körkort, mina två ångestfyllda veckor där jag varje dag gick igenom min rädsla, har gjort mig starkare. Fått mig att inse att jag kan om jag vill, och känslor är inget annat än känslor. Känn efter och låt de gå vidare.


Det här med känslor är rätt intressant ändå. Jag har ett jävla bra meditations-streak just nu och jag märker att hur jobbigt man mår, så kan man sluta känna en stund när man mediterar. Andas och inte tänka på någonting, utan bara fokusera på andningen. Känn efter och du kan forma dina känslor som du vill. Andas, slappna av och sen börja le. Helt plötsligt känner du dig glad bara av att le lite.


Le lite mer,

Jojjo