• Jojjo

Dipp slog mig hårt

Det var längesen som jag kände av en riktig dipp i mitt mående. Man har haft sina sämre dagar, absolut, men inte den där förlamade känslan man hade någon gång i veckan förut. Idag kom den dippen helt utan förvarning. Man sitter och bara gråter, är helt tom i huvudet och vet inte vad som händer. Jag har bara saker att vara glad över och tacksam för, så denna sorg kommer som en chock...


Jag har märkt under en tid att det har varit något med mig. Jag har mått bra, men samtidigt har jag känt mig tom. Är det mitt lugn som jag är rädd för? Jag kör på sån låg växel, så det är läskigt lugnt. Efter idag vet jag inte om det är positivt eller negativt att jag har varvat ner. Det är som om jag har svårt att växla upp igen. Det är svårt att ta ett nytt kliv. Är det mina djupa spår, som jag pratat om tidigare, där spåret är djupt och häcken är för hög. Dags att ta fram häcksaxen igen, så man ser vart man kan svänga av?


Grubbla kan jag fortfarande göra och det har jag gjort. Försökt använda alla mina verktyg och ge min sorg 90sekunder för att glida vidare. Jag känner mig fortfarande tom. Inga tankar, ingenting. Samtidigt som jag vill ge min kropp vila, så vill jag gärna ha vilat innan det händer.


Men acceptera, acceptera, acceptera... Jag får väl acceptera att kroppen inte är helt hundra. Gravid är nog förklaring på mycket. Men jag vill tro att jag är starkare än vad jag är. Sömn är vad jag har att ge just nu, så det är väl bara ta nya tag imorgon.


Fan för trötthet

Jojjo