• Jojjo

Ingen stress

Att skjuta fram saker är något som jag är expert på. Det har egentligen inte varit något problem förut, men det blir ett stort problem nu när mitt minne är helt förstört. Enkla saker man tror man kommer ihåg, det är borta när man minst anar det. Jag försöker få in rutin på att skriva ner saker och även en vana att göra det direkt. Men det är så lätt att tappa fokus.


Ett väldigt vanligt exempel är när jag ska göra något på mobilen, kanske ringa eller texta någon, så räcker det med att jag låser upp telefonen och det är helt borta. Då menar jag inte att det blev det här ”vad skulle jag göra”, utan jag går in på rutin på kanske Mail, Facebook eller fortsätter där jag låste telefonen. Sen efter jag låst mobilen och återgår till där jag var, kom jag på vad jag skulle in på mobilen och göra från början. Jag skämtar inte när jag säger att jag kan loopa några gånger innan jag lyckas göra det jag tänkt göra från början.


Det här är kanske vanligt, kommer kanske med åldern? Eller så har man stressat för mycket, eller om jag bara har överdrivet med tankar och blivit mer nyfiken på nuet och anpassar mig efter det?


Hur som helst, så är det vad som har hänt sen i somras. Mina tankar och idéer har varit som sandkakor; man ser dem, men så fort man tar tag i kakan, så försvinner den mellan fingrarna och man ser inte vad det var för kaka längre.

Jag ha haft väldigt många sandkakor, som gått sönder och byggts upp igen. Haft många ursäkter och tänkt att det kommer bättre dagar. Jag har också väntat på vår bebis, som skulle inleda ett nytt kapitel. Men nu är vår bebis här och våra första 10 dagar har passerat. Det är dags att få till de rutiner jag vill ha nu, inga fler ursäkter.


Har inte räknat ut nästa steg än, utan jag går lite sidleds och tar några steg åt alla riktningar. Men jag vet att det är dags. Jag ska bara få till det. Ingen stress.

Jojjo