• Jojjo

Jag börjar se resultat

Allt hårt arbete för att må bra, börjar nog visa resultat nu. Det är ofta som jag stannar upp och tänker efter, kommer på att man inte alls har samma ångest som förut. Mitt huvud jobbar inte lika hårt och snabbt, utan jag känner en inre harmoni. Jag lyckas på nåt sätt svänga av motorvägen ibland och ta en landsväg som går parallellt istället.


Tröttheten kommer nog alltid vara min största fiende. Den kommer alltid finnas, som en medfödd egenskap eller nåt. Däremot har jag lärt mig accepterat den. Visst blir man irriterad när den slår till i helt fel situation, men det betyder bara att man behöver vila lite extra eller planera lite annorlunda. Det är som min kropp har svårt att anpassa sig efter att ha 24h per dag. Vissa dagar behöver jag några extra timmar och andra dagar lite färre. Men det kan säkert alla relatera till?


Det är väldigt sällan man hittar genvägar. Jag har offrat mycket, för att vara där jag är idag. Jag har lagt största delen på mig själv, för att må bättre och resten till min dotter och sambo. Det har lett till att jag inte haft tid över till familj och vänner. Man är redan dålig på att höra av sig, men tillsammans med detta har jag blivit sämst, lika med att jag aldrig hör av mig. Typ.


Men man kan inte ändra på något som redan har hänt och varit, utan man kan bara ändra på något i nuet. Att ha lärt sig acceptera situationer, gör allt i livet lite lättare. Något annat jag har lärt mig, genom meditationen ( 131 dagar meditations-streak nu ✌️), det är att lära sig fokusera. Huvudet kommer alltid vilja spåra ut med tankar, men ju snabbare man observerar vad man tänker, så blir det lättare att avbryta den tanken och själv välja vilken väg tankarna ska gå.


Bara mina närmaste vet hur jobbigt jag har haft det med mitt körande. Jag kör till och från jobbet, men jag vill absolut inte köra mer än vad jag behöver och verkligen inte på vägar jag inte åkt på förut. Att jag helt utan ångest... Eller jag fick känna känslan innan vi skulle åka, dock distraherade jag känslan rätt bra... Jag och Belle åkte 4 mil, till en annan stad, till en djurpark. En pyttegrej, som är i vanliga fall en hemsk upplevelse för mig, fixade jag helt felfritt nu. Detta skulle aldrig ha hänt för ett år sen. Först trodde jag att jag fick en självförtroendekick, samma som när jag pratade i en mikrofon framför ett helt gäng människor på ett bröllop (alltså vad hände här??). Eller på min uppkörning, där jag inte alls kände igen mig själv.


Detta är tydligt resultat för mig, att äntligen känna att jag går åt rätt håll. Det jag gör och all tid jag lägger på mig själv, det är värt det. Allt jag har lärt mig under de senaste fyra åren och viljan att lära mig mer om att leva sitt liv som man vill leva. Jag har lärt mig att det kommer alltid finnas haters som alltid kommer hitta något att hata över. Det bästa är att lyssna på sig själv om vad man tycker är okej, för det blir mer tydligt om vilka personer som du vill ha i din närhet sen.


Det är fortfarande en balansgång, med sitt mående, familj och vänner, jobb och vardagsrutiner. Men att ha en stark grund att stå på, har man bättre förutsättningar.


Lev inte ditt liv för någon annans skull ✨

Jojjo