• Jojjo

Nu får du vara lite tyst, så vi andra får prata

God fortsättning! Hoppas du har haft en bra nyårshelg. Jag menar det. Jag tror det kan uppfattas som om jag inte bryr mig. Jag är kass på att höra av mig, frågar kanske inte hur du har haft det och när jag pratar som mest, så är det för du precis har frågat mig en fråga.


Jag bryr mig, mer än vad du tror. Try me! Prova prata med mig om dig, så får du se hur länge jag kan sitta och lyssna. Som introvert, så tycker jag om att lyssna och låta andra sköta konversationen. Det är inte ofta som jag startar ett nytt samtalsämne och om det händer, så har jag nog redan pluggat på innan om vad man kan ta upp.


Sitter med en fusklapp i handen och väntar på rätt tillfälle. Under tiden som jag väntar på rätt tillfälle att flika in, så kan jag ha hamnat helt någon annanstans i huvudet och missar säkert vad ni pratar om. Misstänker att jag kan se helt obrydd ut också, för jag sitter och tänker på annat. Det handlar inte om att jag inte bryr mig om vad ni pratar om, det handlar om att jag tänker igenom en plan på att flika in med en mening när ni pratat klart.


Jag har haft väldiga problem med det här och har det fortfarande. Man har fått många kommentarer som "oj, Johanna, nu får du vara lite tyst, så vi andra får prata". Japp, den kommentaren är vanlig och det sägs som ett skämt. Den som säger det tycker säkert det är roligt och menar inget illa, men to be fair, den slår hårt. Samtidigt, vad vill du att jag ska svara på det? Jag tar nog åt mig för jag har hört den sen jag var liten. Jag har alltid haft en svag röst och samtidigt är lite blyg. Svag röst, omöjlig att överrösta andra, blyg, svårt att flika in när andra pratar, tycker inte om att starta nya samtalsämnen och blir lätt röd i ansiktet när jag har alla ögon på mig... Det har byggt upp så pass att jag ogillar att sitta vid ett middagsbord.


Men det jobbiga är inte att sitta tyst vid ett middagsbord, utan det jobbigaste är att uppfattas tyst av andra. Jag är van att vara den som sitter igenom en måltid, för att sen kunna flytta till soffan för att hänga mer casual. Vid ett bord känns det mer att alla pratar med alla, medan i en soffa, så pratar man i mindre grupper. Jag försöker nicka och le, titta ner i maten och undvika att få en fråga som jag inte kan svara på. Ni vet i skolan när läraren frågar en fråga och tittar ut vem som ska svara. Man tittar bort och försöker hålla sig lite osynlig.


Lite träning på självförtroendet, så löser sig nog det mesta. Jag har haft mina stunder den senaste tiden, då jag har pushat mig själv. Det händer inte ofta, men när det händer, så mår jag jävligt bra. Fortsätta pusha och utsätta sig för det man tycker är jobbigt, så blir det nog bra till slut.


Nytt år, nya möjligheter - eller vad säger man? Jag har inga nyårslöften, förutom att fortsätta jobba med mig själv och mina mål. Fortsätta att utvecklas och bli en bättre mamma, partner, familj och vän.


Puss ❤

Jojjo